Min stora släkt

För ett tag sedan läste jag i tidningen Diskulogen att vi i Sverige har i genomsnitt åtta kusiner, men att 30 procent av oss har elva eller fler kusiner. Det totala antalet släktingar varierar också beroende på vår ålder. Personer som är runt 70-årsåldern (som jag) har i genomsnitt tio släktingar.
Uppgifterna kommer från en undersökning som gjorts av forskare vid Stockholms universitet inom ämnet demografi.

Givetvis måste antalet släktingar variera väldigt mycket. Ensambarn med ensambarn som föräldrar har ju inga kusiner, fastrar, mostrar, farbröder eller morbröder.
Men vi som har många släktingar är nog inte ovanliga heller.
Jag vill nog påstå att jag har många släktingar, och då räknar jag bara mina föräldrars syskon och deras barn, alltså mina kusiner. Nu är ju jag så gammal att flera av mina kusiner har, liksom jag, både barn och barnbarn.

Så här ser min släkt ut:
Min mamma hade tolv syskon. En lillebror dog som barn och en av de övriga fick inga egna barn. Men tio av mammas syskon gifte sig och alla dessa fick barn. På min mammas sida är vi 33 kusiner. Av dessa utgör jag och mina bröder 5 så jag har alltså 28 kusiner på den sidan.
En av mina bröder och fem kusiner har avlidit, så nu är vi 27 kusiner, och 23 är alltså kusiner till mig. Men var och en av oss har ju andra kusiner på den andre förälderns sida.

Min mamma gick bort 2009. Av hennes syskon lever idag tre systrar och en bror. Jag är tacksam att jag, som är så gammal att jag har flera egna barnbarn, har dessa mostrar och en morbror. Plus en ingift morbror och en ingift moster.

Min pappa hade sju syskon. Sex av dem fick egna barn. På pappas sida är vi 22 kusiner. Räknar jag bort mina fyra bröder och mig själv har jag alltså 17 kusiner på pappas sida. Två av dessa kusiner lever inte längre.

Räknar jag ihop mina kusiner blir det alltså 23 + 17 = 40. 40 kusiner!
Den äldste av mina kusiner är född 1938 och den yngste 1981. Det är ett ganska långt spann mellan dessa men det beror nog på att min pappa var bland de yngsta i sin syskonkull och min mamma var bland de äldsta i sin. Den allra äldste kusinen är på min pappas sida och den allra yngste på min mamms sida.
Dessutom har jag fyra mostrar och två morbröder, varav två är ingifta.

Med så många släktingar varierar det naturligtvis hur väl vi känner varandra. En del känner jag förhållandevis väl, andra har jag nästan inte träffat som vuxen.
På pappas sida hade vi en släktträff 2011, med 75 deltagare. Då levde både min pappa och fyra av hans syskon. En av hans bröder blev över 100 år och avled strax före pandemin.
Efter 2011 har vi träffats flera gånger vid begravningar efter att pappa och hans fyra syskon avlidit. Plus 100-årskalaset i november 2019. De flesta av oss kusiner har mött upp men alla har inte haft möjlighet att vara med varje gång.
Så är det även på mammas sida, vi ses mest på begravningar. Det är fint det också, vi får tillfälle att pratas vid.

Min mammas syskon som ännu lever har jag desto mer kontakt med.
En av mina mostrar, som blir 92 i år, gjorde jag en släktbok tillsammans med för nio år sedan. Hon hade skrivit om mormor och morfar och deras barn, och tagit fram många gamla familjefoton, och även nyare. Jag gjorde layouten och ordnade med tryckning. Det var väldigt roligt att samarbeta i ett sådant projekt, jag är glad att jag fick möjlighet till det.

Sådär, då vet du allt om hur stor min släkt är.
Jag är så klart inte ensam om att ha en stor släkt. Vi är nog många i min ålder, med föräldrar födda på 1920-talet och att föräldrarna hade många syskon. Det var ju vanligt med stora barnkullar förr, men kanske mer vanligt ytterligare en generation längre bak.

Att ha en stor släkt, det är en rikedom, tycker jag.

Till vänster en bild från släktträffen på min pappas sida 2011, då vi var 75 släktingar som samlades. Till höger från en kusinträff på min mammas sida 1998, med bara kusiner. Tyvärr är högra bilden mörk och oskarp. De här bilderna har jag med avsikt gjort så små att enskilda personer inte ska kunna identifieras eftersom jag inte har frågat alla om de vill vara med på bild här i bloggen. Privata foton.