Poliserna som löste morden

1748 kom Henric Jakob Sivers i biskopens ställe till Västerviks trivialskola som examinator. Tio år senare hade han skrivit en bok om Västerviks historia, trots att han aldrig bodde där.
Henric Jakob Sivers var en präst verksam i Tjust härad och en av många ganska väldokumenterade präster. Född i Lübeck den 8 april 1709 och död i Tryserum den 8 augusti 1758. En mångsidig och omtalad man.
För den som bor i Västervik och är intresserad av sin hembygds historia är nog Henric Jakob Sivers ett känt namn, tack vare sin bok om Västerviks historia. I stan finns en gata uppkallad efter honom, Siversgatan. Och under senare delen av 1900-talet hade Västervik en gatuchef med efternamnet von Sivers, född i Örnsköldsvik 1928 men som återkommit till sina rötter eftersom Henric Jakob Sivers är hans farfars farfars farfar.
I sin bok ger Henric Jakob Sivers en karaktäristik av Västerviksborna. De är "hederlige, hövlige och fägnesamme emot sina vänner och främmande; älska renlighet och snygghet samt stadighet" och skriver att de flesta hustrur i staden är "artiga, snälla och dygdiga; och så uppfostra de även sina döttrar". "De sätta inte bort dagen med otidiga visiter, utan sköta sitt arbete och sina sysslor hemma". Han berömmer också stadsborna för att de går till fots till kyrkan och inte åker vagn av bekvämlighet.

Fadern Henrik Sivers var kantor och lärare i Lübeck. Hans mor hette Regina Katarina Pagendarm. Möjligen var hans farfars far Erik von Sivers i svensk tjänst i början av 1600-talet.
19 år gammal disputerade Henric Jakob vid universitetet i Rostock och blev då filosofie magister. Teologiska studier ledde honom sedan till prästbanan.
Anledningen till att han bosatte sig i Sverige ska vara att han råkade bryta ett ben då han befann sig i Linköping på resa 1735, där han prästvigdes samma år. Under tiden som konvalescent utsågs han till pastor i tyska församlingen i Norrköping.
Här träffade han sin första hustru Anna Maria Aschania och bildade familj. Efter hennes tidiga död 1738 var han gift med prästdottern Maria Margareta Rising från Vimmerby och efter skilsmässa från henne samma år de gift sig 1739 gifte han sig med prästänkan Helena Retzia. Under de här åren gjorde han karriär som präst och utsågs till hovpredikant 1746. Året därpå blev han prost i Tryserum, Hannäs och Fogelviks församlingar och 1750 för hela Norra Tjust härad.
I Tryserums församlings kyrkbok finns alla hans titlar inskrivna i noteringen om hans död: "Kungl hovpredikanten, häradsprosten över Norra Tjust kontrakt och kyrkoherden över Tryserum och Hannäs högvördige herr doktor Henric Jacob Sivers".
Henric Jakob Sivers var inte bara präst och teolog utan även naturvetenskaplig vetenskapsman. Han hade en stor mineralsamling som i bouppteckningen värderades till 1800 riksdaler. Det var för att förkovra sig i naturvetenskap som han gav sig ut på sin resa till Sverige.
Som vetenskapsman var han också författare och gav ut flera skrifter före sitt storverk om Västerviks historia. Dessutom hade han samlat på sig ett ansenligt bibliotek. Vid hans död gjordes en egen katalog över bibliotekets innehåll. Hans bibliotek värderades till 3329 riksdaler, en mycket stor summa och som låg långt över vad de flesta lämnade efter sig.

Till vänster: Porträtt att Henric Jakob Sivers från boken "Westerwiks Stads Historia och Beskrifning", utgiven 1758.. Illustration av C. Fritzsch 1756.
Till höger: Sonen Nils Liljensparre, polismästare i Stockholm. Målning av Johan Erik Bolinder (1768-1808).

Har du orkat läsa så här långt så ska jag komma till saken, eller poängen.
Henric Jakob blev far till minst nio barn. Äldste sonen Nils, född 1738 i Norrköping och son i första äktenskapet med Anna Maria Aschania, blev polismästare i Stockholm. Han blev adlad Liljensparre men kallade sig von Sivers, vilket bestått in i vår tid. Kanske kommer alla von Sivers i dag från prästen och historieskrivaren Henric Jakob Sivers.
Nils blev den som utredde och ganska snabbt löste mordet på Gustav III. Alf Henriksson har skrivit om Nils att han var "en skicklig och energisk polisman" som gick metodiskt fram och resolut tog sig an uppgiften och att det då inte längre var aktuellt för attentatsmännen att utropa en revolution. Vi vet ju att kungen så småningom dog och att Anckarström greps för mordet och gick en gruvlig död till mötes.
Polismästare Liljensparre började med att stänga dörrarna och ingen tilläts lämna maskeradbalen förrän de uppgett vilka de var och kunde förhöras. Nästa dag kontaktades alla pistolsmeder i Stockholm för att identifiera den pistol som hittats efter mordet och på så vis kunde Anckarström identifieras som mordvapnets ägare.
Nils Liljensparre bör under en del av sin uppväxt ha bott i prästfamiljen i Tryserum i Tjust härad, där Västervik ligger.
Vill man dra en nutida parallell så tänker jag på mordet på utrikesminister Anna Lindh för snart 20 år sedan. Polisutredningen leddes av polisen Leif Jennekvist (som blev polismästare 2008) och mordet klarades upp förhållandevis snabbt. Leif Jennekvist kommer också från Västervik och är lillebror till min avlidne tidigare arbetskamrat Lennart Jennekvist på Västerviks-Tidningen, där vi båda arbetade vid tiden för mordet på Anna Lindh. Leif Jennekvist har skrivit en bok om mordet på Anna Lindh, den är väl värd att läsa.
Att jag kom att tänka på detta är att jag just nu läser Hans-Gunnar Axbergers bok "Statsministermordet" där han gör en jämförelse mellan Nils Liljensparres resoluta arbete efter mordet på Gustaf III och polismästaren Hans Holmérs kaotiska och resultatlösa arbete efter mordet på Olof Palme.

Se där, nu fick ni några boktips igen, fast det inte var min tanke från början.

Men tänk så mycket man kan hitta i arkiven. Själv blev jag ganska fascinerad när jag läste bouppteckningen efter kyrkoherden och prosten Sivers i Tryserum.

Källor, i huvudsak:
Håhl: Linköpings stifts herdameinne, del II (1846)
Ada Rydström: Boken om Tjust, andra delen (1921)
Alf Henriksson: Svensk historia, del II (1978)
Tjust häradsrätts arkiv, volym FIIIa:114 (1756-1758) sidan 58