Tjuvar och luffare i släkten?

Vill man leta i polisarkiv efter sina släktingar kan det vara snårigt. En orsak är att polisorganisationen omorganiserats flera gånger från och med 1918, vilket innebär att olika system och nummerserier för diarieföring och numrering av rapporter använts.

Säkert har du stött på både länsman och fjärdingsman när du läst om äldre tider. De ingick i polisväsendet redan vid förra sekelskiftet, och ännu längre tillbaka. Sedan 1965 kallas de enbart poliser.


Poliser och kronofjärdingsmän i Sollentuna 1915. Bilden är länkad från Polismuseet http://www.polismuseet.se.

Sverige är känt för en nitisk ämbetsmannakår och välorganiserade myndigheter. Otaliga mängder papper har sparats i arkiven, där myndigheternas anställda bokfört allt möjligt. Så ock inom polisväsendet.

Kanske tror du att polisrapporter är hemliga och undanstoppade bara för att det kan handla om brott. Så är det inte. Sekretessgränsen för personuppgifter är även här 70 år, men sekretessprövning kan göras med nyare dokument.

I ett kapitel i årets upplaga av Släktforskarnas årsbok guidas vi i polisarkiven av arkivarien Camilla Westling på Landsarkivet i Vadstena. Hon förklarar hur du via dagböcker och diarier hittar till olika handlingar, och vad du kan hitta i dessa.


Inte bara brott utan också trafikolyckor innebar att polisrapporter skrevs. Här är det en bilolycka vid Skanstullsbron i Stockholm 1952. Bilden är länkad från Stockholmskällan (Stockholms Stadsmuseum).

Kanske har du redan forskat i domböcker efter dina förfäder. Men alla polisanmälningar ledde inte till dom, och då kan man hitta information i polisarkiven i stället. Det kan också handla om en olycka. Kanske har du läst i en samtida tidning om vad som hänt eller hört talas om olyckan i din släkt. Då kan det vara intressant att läsa polisrapporten för att få mer uppgifter. Ett exempel som Camilla Westling berättar om är en trafikolycka i Huskvarna i maj 1946.


Torsdagen den 2 maj 1946 gjordes denna anmälan till polisen i Huskvarna. Av de tre numren på rapporten är det 110 som är rapportens nummer och som du behöver veta för att hitta den.  Bild: Rapport 110/1946, E II:8, Foto: Camilla Westling.

Camilla Westling berättar också om vilket arkiv man ska söka i, utifrån hur polisen varit organiserad. Kronolänsmännens arkiv finns fram till och med 1917, sedan är det landsfiskalens arkiv som gäller fram till förstatligandet av polisen 1965. Stadsfiskalen var polismästare och chefsåklagare i städerna fram till 1964. Stadsfiskalernas arkiv kan vara gamla, i till exempel Kalmar finns arkivhandlingar kvar ända från 1769.

Detta är bara exempel, i årsboken får du veta mycket mer.

Jag kommer att blogga om mer av årsbokens innehåll framöver. Årsboken kommer ut till sommaren och mer information och möjlighet att beställa finns här.

När jag letade efter bilder för att illustrera Camilla Westlings artikel sökte jag på Stockholmskällan, som är Stockholms stadsmuseums webbplats. En sökning på ordet "polis" ger också träff på många bilder på brottslingar. Kanske sådana som inte finns i Svar:s fångrullor. Har du en släkting som var inskriven hos polisen i Stockholm i början av 1900-talet kanske det finns ett foto här. Till exempel luffaren Karl August Lindholm, inbrottstjuven Gustaf Robert Lindskog, ficktjuven Laura Emilia Isberg, eller tjuven Anna Ottilia Magnusson. Här finns också en del personuppgifter.