Utmaningar för en släktforskare

Bland det roligaste med att vara aktiv i en släktforskarförening är att hjälpa till vid släkforskarjour. Det tycker jag och det har jag säkert bloggat om tidigare. Många föreningar har släktforskarjourer, mer eller mindre regelbundet.

I lördags hade en föreningskollega och jag släktforskarjour på Skiljebo bibliotek, som är mitt eget stadsdelsbibliotek här i Västerås. Vi har haft det ett par gånger tidigare och det blir nog fler gånger. Biblioteket är normalt inte öppet på lördagar men i lördags arrangerades den årliga Skiljebofesten i Skiljebo centrum, på torget utanför bibliotekets dörr och med en del aktiviteter inne på biblioteket.

Här satt jag på Skiljebo bibliotek och hade släktforskarjour förra lördagen. Eget foto (därför är jag inte med på bilden).

Skiljebo är centrum i ett område med många bostäder, både villor, bostadsrätter och hyresrätter, det mesta byggt under andra halvan av 1900-talet. Runt om här bor flera tusen Västeråsbor. En hel del är invandrare från andra länder och vid varje släktforskarjour tidigare har vi fått frågor om sådan släktforskning, t ex i Finland (flera gånger), Italien och Ryssland.

Den här gången blev det två rejäla utmaningar. Allra gladast är jag för att jag kunde hjälpa en man från Somalia.
Men tro för all del inte att jag kunde hitta hans släkt...

När han stannade vid mitt bord var han skeptisk till att över huvud taget kunna släktforska om sin släkt men ändå intresserad. Jag ville inte bara säga att "nej, det går nog inte" utan började i alla fall med att fråga i vilket land han hade sin släkt. Med svaret Somalia förstod jag ju att det skulle nog inte gå. Därför föreslog jag att vi skulle börja med de uppgifter han redan känner till om sina föräldrar och far- och morföräldrar.
Jag visade honom i mitt anteckningsblock hur han kunde göra ett enkelt släktträd med namnen och då fick han ett ljus i blicken. Så han fyllde i alla namn och så kom han på att han vet vad hans farfars far hette, så det blev några generationer. Plus hustruns namn och de han kände till i hennes släkt. Alla i generationerna före honom själv är döda, sa han.
Jag märkte att systematiseringen betydde mycket, att han fick ordning på det. "Det blir som fjärilsvingar" sa han. Jo, så kan man se det.
Sedan visade jag honom Familysearch och sa att vi kan i alla fall prova. Där fick vi flera träffar när vi sökte på hans efternamn och Somalia, jag blev glatt överraskad över att Familysearch ändå har en del information från Somalia. Men det var inga personer han kände igen. Ändå gjorde det att han blev eld och lågor och han sa när han hade vikt ihop papperet med släktträdsskissen att det här skulle han fortsätta med när han kom hem. "Min syster vet nog mer, jag ska fråga henne", sa han.
Det gjorde mig verkligen glad.

Någon timme senare stannade en afghansk kvinna i sällskap med flera barn vid mitt bord. Hon trodde inte heller på att det skulle gå att släktforska men sa att hon så gärna skulle vilja det.
Eftersom vi fått träffar från Somalia tidigare så visade jag henne Familysearch och gjorde en sökning på hennes efternamn och Afghanistan. Det blev en ganska lång lista med träffar där också, flera emigranter som kom till USA i början av 1900-talet. Hon visste att det fanns emigranter i hennes släkt så hon skulle forska vidare när hon kom hem. Minstingen i barnkärran var otålig så vi stannade vid detta.

Naturligtvis inbillar jag mig inte att dessa två från Somalia och Afghanistan ska kunna släktforska så som vi kan i Sverige, men att bara göra ett försök och kanske hitta någon släkting, kan betyda mycket. Jag är glad att digitaliseringen åtminstone ger en möjlighet.

Medan vi släktforskade inne på biblioteket pågick Skiljebofesten på centrumtorget utanför dörren. Det var ett bra tillfälle att ha släktforskarjour. Eget foto.